måndag 31 mars 2014

Sex och samlevnad, elevers debattinlägg.

Preventivmedel

Vi upplever att det ofta blir tjejerna som får ta ansvaret över preventivmedel eftersom det finns mest till tjejer. Detta tycker vi är fel. Vi tycker att det borde finnas fler alternativ av preventinmedel till killar eftersom det är upp till både tjejen och killen att ta ansvar och skydda sig. Eftersom att man är två i att ha sex med varandra så borde det också vara lika stort ansvar för båda att fixa skydd. Självklart finns det kondom till killar men det är ofta ett alternativ som kan vara bökigt och lite pinsamt att fråga om ifall man inte känner varandra. Det är ofta ett moment som även stressar många innan de haft sex det första gången och kan göra så att man inte känner sig bekväm i situationen för att man inte riktigt vet hur man ska göra.

Det är även vanligt att när man ska ha sex med någon för första gången att killen inte vill använda kondom eller antar att tjejen går på p-piller och att hon då inte vågar säga till för att hon inte vill förstöra situationen eller helt enkelt är för blyg. Det kan leda till oönskade graviditeter eller att tjejen dagen efter måste gå till ungdomsmottagningen och ta ett akut p-piller vilket inte är särskilt nyttigt för kroppen eftersom att det innehåller såpass mycket hormoner.

Skulle man inte använda skydd så blir det tjejen som drabbas mest av konsekvenserna även fast det är bådas ansvar eftersom att det är tjejen som löper risk att bli ofrivilligt gravid. Många kvinnor får både ångest och minskad sexlust av sina preventinmedel. Eftersom männen i praktiken inte behöver ta något ansvar för en oönskad graviditet, är det mycket bekvämare för dem om det är kvinnorna som mixtrar med sina hormoner och på köpet ofta får minskad sexlust, blir nedstämda och i högre utsträckning deprimerade, än kvinnor som inte tar p-piller. Ett förslag är att det ska finnas någon typ av preventinmedel till killar också, inte så att killen inte kan få barn alls i framtiden, men att man tar något som gör att man blir steril för tillfället, som tjejer gör när de tar p-piller. Det finns läkemedelsföretag som kan tillverka ppiller för män men eftersom det inte finns någon marknad för det just nu så tillverkas inte pillret. Läkemedelsföretagen tror inte på att någon kommer att köpa dem, de menar att det inte finns någon marknad och därmed ingen mening med att producera och sälja läkemedlet.

Vi anser att detta är fel och att läkemedelsföretagen borde släppa dessa preventivmedel trots att de inte tror på marknaden, just för att möjligheten måste finnas. Vi tycker att detta är något som staten borde kunna finansiera med skattepengar eller liknande åtminstone tills det uppstår ett intresse. Just för att det skulle vara bra för många, speciellt ungdomars, hälsa.

/Tres chicas maravillosas de españa

fredag 21 mars 2014

Sex och samlevnad, elevers debattinlägg

Varför blått på killar och rosa på tjejer?

Varför är två färger så starkt kodade? Varför ska det vara så fel för jämställdheten ifall en tjej har på sig en rosa klänning och pojkar en blå tröja? Det är lite tråkigt att man inte ska få bestämma själv att ens flicka ska få ha rosa kläder på sig förrän någon ger en spydig kommentar att man inte är jämställd. Vi håller ju med om att killar också ska få ha på sig rosa men går det inte lite överstyr när föräldrarna sätter på pojkarna klänningar för de tycker att det inte ska finnas någon rätt och fel i vad man ska ha på sig.

Allt började under mitten av 1800-talet då rosa och blått dök upp som färger på barnkläder, rosa blev då markör för kvinnligt och blått för manligt. Vissa tidningar, tillverkare och reklamare gjorde blå till killfärg eftersom det var en mer ”bestämd och stark” färg och rosa en klädsam tjejfärg eftersom den var mer ”skir och skör”. Och än idag kopplas blått med killar, och rosa med tjejer.

Att två färger kan skapa en sådan stor debatt som det har gjort är både intressant och ganska otroligt egentligen. Människor blir uppriktigt arga och går verkligen in för att göra sin röst hörd, när man egentligen bara kan sköta sitt eget. Att någon väljer att ha rosa på en flicka och blått på en pojke eller tvärt om, är helt enkelt upp till var och en. Med tiden så kommer barnen själva välja vad de vill ha på sig och vad de är bekväma i. Vi tycker att det är en ganska onödig debatt egentligen. Om man vill klä sitt barn i rosa eller blått, så är det ens ensak så man borde inte bry sig om de normerna i samhället. Men när det börjar gå så långt att folk tvingar på ens pojkar rosa klänningar för att man tycker att det ska vara så pass jämställt, då har det gått för långt.  

/Två brudar i lyxförpackning SA13B1

torsdag 20 mars 2014

Sex och samlevnad, elevers debattinlägg

De vill köpa sex av 14-åring


Det vi tycker är bra är att man lägger ut annonser med “fake” namn för att se hur många män som egentligen fastnar för sådant och kan tänka sig ha sex med minderåriga tjejer. Männen är väl medvetna om flickans ålder men vill träffas ändå. Männen som fastnade för flickan “Emma” var mellan 18-64 år gamla. På så sätt kan man gripa fast alla sådana män. Vi tycker inte att sådana män ska få vara fria eller träffa minderåriga tjejer.
Vi är helt emot att riktiga 14- åringar skulle lägga ut liknade annonser. Om en riktig 14-åring lägger upp likadana annonser kan det bero på t.ex.
  • Att man behöver pengar.
  • Man kanske aldrig har haft det och känner att det är spännande eller upphetsande.
  • Man kanske vill att andra ska tycka om ens kropp eller att man är bra på något.
  • Man kanske mår dåligt psykiskt och själva har blivit utsatta för något sådant tidigare i sitt liv, t.ex. våldtagna av någon äldre manlig anhörig.
Allt fler idag förlorar oskulden i tidig ålder och vi tycker att det är för tidigt för man vet inte vad man gör då och man ångrar sig nästan alltid efter.


Sen är det självklart inte bara männens fel som går med på det här utan tyvärr är det också tjejens fel om hon lägger upp något sådant. Det skulle varit skillnad om mannen lurat tjejen utan att hon lagt ut något. t.ex. att börja prata på Internet. Mannen kan t.ex. säga att han är fotograf eller något liknande och då träffa tjejer. Då är tjejerna ofta inte med på vad som kommer att hända. De är då inte heller med på att ha sex med en äldre man. Tjejer nu för tiden måste tänka sig för vad de gör på nätet. Det finns många sjuka män som är desperata och vill ha sex med minderåriga.


Vi tycker att det borde stå mer i medier om vad som händer med t.ex. våldtäkter. Många vet inte vad som händer och går lätt på saker. Att alla får en blick om hur världen egentligen ser ut. Dessutom att lägga ut massa saker på sociala medier som i annonsen vi läste. Det finns män som verkligen tänder på barn. Det finns som tur är filmer som visar liknande händelser vilket gör att vi får en annan syn på samhället och världen. Vi tar till oss det som visas och kan faktiskt bli rädda för att detta är sant, men ibland är det bättre att vara försiktig och rädd för saker än att inte bry sig. Det hänger mycket på att ens föräldrar vågar berätta hur samhället fungerar också, även i tidig ålder så både unga tjejer och killar lär sig att vara försiktiga.  


I dagens samhälle kommer många tjejer in i puberteten tidigt, i 12-13- års ålder. Dessa tjejer ser ut att vara omkring 16-17 år. Män/killar tror alltså att tjejerna är äldre än vad de är och blir attraherade av dem och deras bilder. Unga tjejer lägger ofta ut lättklädda bilder på t.ex. Instagram, det kan vara från bikini till underkläder, till att bara hålla över handen över sin bara överkropp. Tjejer vill ha bekräftelse på att de duger och är snygga/sexiga. Att de har attraherande kroppar. Om man som 13-åring har fått bröst så är det självklart att man ska använda bh. Man behöver inte göra det så stort som att köpa den största bh:n eller att köpa push up. Man ska ha det som man själv passar i, eller rättare sagt sin storlek. Många som inte har har fått bröst i den åldern köper ändå bh och en stor storlek så det ska se ut som att de har stora bröst så att killar ska bli attraherande av dem. Det som också bidrar är att tjejerna ser äldre ut när de börjar sminka sig i ung ålder. Smink gör mer än vad man tror. Smink kan nästan förändra ett utseende helt och hållet.

//elever ur SA13B

Sex och samlevnad, elevers debattinlägg

Varför lägger (vissa) tjejer upp avklädda bilder på Internet?


Man hör inte många som säger att de tycker det är okej att lägga ut avklädda bilder på sociala nätverk, men ändå så görs det dagligen.
Det är inte någon som ställer sig och poserar halvnaken i skolkorridoren, det anses inte OK men det verkar ju helt normalt att göra det på Internet. Tyvärr är det också så att en tjej som lägger ut en bild i underkläder får 1000 gånger mer skit än en kille som lägger ut en bild i underkläder. Detta är självklart ett problem och det är konstigt att vi fortfarande 2014 håller på med könsdiskriminering. I denna tidningsartikeln från Dagens Nyheter så intervjuar de två tjejer om nakenbilder på sociala bilder, Varför är inte en kille med i intervjun? http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-skulle-aldrig-lagga-ut-lattkladda-bilder/


Frågan jag ställer mig är: Vad försöker man uppnå med utmanande bilder på sociala medier?


Enligt mig vill man uppnå bekräftelse. Näst intill alla sociala medier har “like” -funktionen vilket gör det möjligt att inte bara genom kommentarer visa om man gillar det man ser eller inte. Det gör att många blir så kallade “likehunters” och jagar likes med exempelvis utmanande bilder. Många likes ger ju då en positiv självkänsla och jag vet själv att man blir glad utav att folk gillar ens foton. Detta tror jag har en liten koppling till det humanistiska perspektivet inom psykologin och Maslows behovstrappa:

Se bild här:


På det fjärde steget ser vi fraserna självförtroende, bedrift, respekt av andra m.m. Allt på den fjärde raden (nerifrån) har en koppling till varför man skulle vilja lägga ut sin kropp på Internet.



Internet är ju även en faktor, inte bara att man annars inte skulle kunna lägga ut bilderna men också för att den skyddar personen. Internet är ju en sköld, ett skydd mot verkligheten. Du kan skriva vad som helst på Internet men det är inte förrän man möter verkligheten som problem uppstår. Dessutom tror folk att det är bättre att skriva på nätet, men sanningen är ju att när man väl lägger upp en bild på Internet så försvinner den aldrig. Folk sparar bilden, skickar vidare den men även sidorna som man lägger upp bilden på sparar den i sina servrar Det är inte många som vet det men i avtalet man godkänner “terms of use” på Facebook så står det att Facebook har all rätt att göra vad de vill med det material som läggs upp på deras hemsida.


Det är det här “skyddet” som gör att folk lägger ut vad som helst på Internet där miljontals människor kan se det genom enkla knapptryck men inte hänger upp en bild på sig själv i underkläder utanför ICA eller i sin skola. Vid ICA i "byn" är det ju max 3000 personer som skulle kunna se bilden utan att behöva åka längre sträckor. Man är ju även vän på Facebook med majoriteten utav de elever som går på sin skola, vad skadar det att det hänger en bild stor som ett A4 på en plats i skolan när man lägger ut den Internet där alla kan se den och kopiera den enkelt. Detta är ju lite förbryllande.


/ Anonymt SA13B

Sex och samlevnad, elevers debattinlägg.

En helt vanlig dag.
07.15, alldeles för tidigt ringer klockan på mobilen. Jag går upp och hoppar in i duschen för att försöka piggna till. Med håret i en turban av handdukar går jag till köket för att äta frukost, som alla andra dagar i veckan brer jag en macka med smör som jag slänger i mig på max fem minuter. Efter frukosten sminkar jag mig, någonting som har visat sig ta både tid och tålamod. På något sätt lyckas jag alltid måla fel när jag ska måla eyeliner på det andra ögat, då gäller det att snabbt göra om och göra rätt, men det slutar oftast med att man är lite sen till nästa moment - att blåsa håret, vilket man aldrig hinner göra ordentligt vilket resulterar i att plattången ryker eftersom att håret fortfarande inte är riktigt torrt. Kläder drar jag på mig snabbt eftersom att jag nu inte längre har tid att välja ut den där outfiten som jag tänkte att jag skulle ha. Med tandborsten i munnen springer jag ut i hallen och drar på mig skorna och jackan.

08:42, sen som vanligt kommer jag springandes i sista sekund och hinner fram innan bussen kör iväg. Som de svenskar vi är, är hälften av säten upptagna och den andra hälften med en väska på sig, jag väljer ut ett offer som jag med blicken tvingar att flytta sin väska så att jag kan slå mig ner.

09:30, framme i skolan. Går som vanligt till skåpen först där jag möter mina klasskompisar, på tisdagar har vi matte först vilket är ett utav de ämnena jag har svårt för och innebär att jag får sitta och kladda i boken hela lektionen. Suck.

11.00, andra lektionen börjar och jag är redan hungrig. Jag håller handen på magen i hopp om att ljudet ska dämpas, sjunker ner i stolen och hoppas ingen annan hör. En halvtimma in i lektionen inser jag att jag inte hört ett ord utav vad engelskaläraren sagt. Tiden går alldeles för sakta och det enda jag kan tänka på är mat.

12.15, lunch, äntligen. Besvikelsen slår till när jag ser att det enda som serveras är fisk. Jag äter en potatis och tar ett glas vatten till det. Det är nog bra det ändå eftersom jag inte tränat på länge. Jag följer mina vänner till ett ledigt bord i den allt för fulla matsalen. Lika obekväm som vanligt försöker jag stoppa i mig maten utan att se rolig ut.

13.05, redo för eftermiddagens lektioner tar jag mig upp till D-plan med en kopp te i handen. Jag känner mig pinsamt andfådd när jag når våningen och försöker dölja hur mycket jag flåsar.

15.00, under dagens näst sista lektion får jag ett mail om att nästa lektion är inställd. Dagen känns plötsligt betydligt bättre. Nu kommer jag ha tid att göra allt det plugg som jag har skjutit upp så länge!

16.30, väl hemma gör jag en kopp te och äter 3 mackor eftersom att jag är så sjuuukt hungrig efter att knappt ha ätit alls under dagen. Jag hittar en chokladkaka i skafferiet som jag slukar. Efteråt kommer den dagliga ångesten, ångesten över hur mycket jag äter, ångesten över hur lite jag tränar och ångesten tack vara alla skoluppgifter jag redan ligger efter i.

18.00, det har gått två timmar sedan jag sa att jag skulle sätta igång och plugga, men ännu har jag inte ens slagit upp böckerna utan ligger fortfarande i sängen och slökollar igenom bilder på Instagram som jag redan sett fem gånger. De flesta bilderna är så kallade selfies på tjejer med sitt perfekta utseende. Varför ser inte jag ut som dem? Ångest igen.

19.00, efter att i panik ha kollat igenom vad det egentligen är som jag ska plugga på ropar mamma i köket att det är mat. Jag äter med min familj och klagar över hur mycket jag har att göra.

19.30, tvingar mig själv att ta tag i plugget och inser snabbt att det till och med var lite mer än jag trodde att det var. Jag lägger mig ner i sängen i frustration och sätter på musik som är högre än mina tankar. Smsar min kompis och frågar hur mycket hon har gjort och det känns betydligt bättre när hon heller inte har gjort något utav det, bättre att misslyckas i grupp än att misslyckas ensam.

20.00, nu sätter jag igång. Tiden är kommen. Death is here. Med pennan i högsta hugg och ett block i knät bestämmer jag mig för att NU är det dags för mig att ta tag i mitt liv. Jag skriver en To Do List, där jag listar allt jag har att göra med det som jag tycker är viktigast högst upp och det som är näst viktigast under osv. Genom att skriva listan lurar jag mig själv att tro att jag faktiskt är ganska organiserad av mig och att jag har koll. Sedan börjar själva pluggandet som visar sig gå ganska bra när man faktiskt försöker.

21.30, nu ger jag upp. Jag har faktsiskt pluggat bra i en och en halv timma med bara några få dippar in på tumblr och twitter. Därför belönar jag mig själv genom att hämta godispåsen i köket sedan sätter jag mig i mitt rum med datorn i knät för att se några avsnitt av One Tree Hill.

23.00, minst en och en halv timme långa stund av frihet passerar snabbt och jag bestämmer mig för att gå och lägga mig. Jag tvättar bort mitt smink och borstar sedan tänderna. Jag säger godnatt till min familj och går sedan till mitt rum för att byta om. Jag flätar mitt hår och går sedan och lägger mig i sängen. Jag kollar även igenom både Instagram och Twitter innan jag släcker lampan och somnar.

MVH
Tre flickor i SA13B

torsdag 7 november 2013

Svar från miljöminister Lena Ek

REGERINGSKANSLIET
Miljödepartementet

Miljöministern

M2013/2657/Brev

Hej SA13B,

Tack för ert mejl och era synpunkter på regeringens rovdjursproposition.
                            
Sverige har i modern tid aldrig haft så stora rovdjursstammar som idag, med en särskilt stark tillväxt de senaste fem åren. Det är ett kvitto på att arbetet med att vårda och bevara den biologiska mångfalden lyckats. Regeringen bedömer att våra fem stora rovdjur har nått gynnsam bevarandestatus (GyBS), och i propositionen motiverar regeringen detta ställningstagande i väl utvecklade resonemang. Rovdjursutredningarna bedömde 2007 och 2011 att björn, lodjur och kungsörn redan har uppnått gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket har i sin rapportering till EU i juni 2013 sagt att björn och lodjur har gynnsam bevarandestatus. Regeringen delar Naturvårdsverkets uppfattning och anser mot bakgrund av den senaste utvecklingen att även järv och varg nu har uppnått gynnsam bevarandestatus.

I propositionen föreslår regeringen ett övergripande och långsiktigt mål för rovdjurspolitiken som innebär att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus, samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn tas. I propositionen föreslås också bland annat referensvärden för populationsstorlek. Referensvärdena anges som ett intervall. För vargen är intervallet 170-270 djur. Enligt förslaget är det Naturvårdsverkets uppgift att fastställa ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus i det angivna intervallet. Det handlar inte om att fastställa ett tak för stammarna. En sådan lösning är inte förenlig med reglerna i EU:s Art- och Habitatdirektiv. Gynnsam bevarandestatus anger vilken nivå på stammen som krävs för att den ska vara långsiktigt livskraftig. Det centrala är att förvaltningen styrs så att GyBS-nivån inte underskrids. Men vi säger också i propositionen att koncentrationen av varg i olika delar av landet måste bli mindre, vilket förvaltningen måste ta hänsyn till. Det är ett för högt samlat rovdjurstryck i vissa delar av landet, och det måste förvaltningen bidra till att dämpa. Det finns redan idag fler vargar i Sverige än så - det är upp till de som ansvarar för förvaltningen att arbeta utifrån denna inriktning i en takt och en omfattning som gör att vargstammen upprätthåller GyBS och är i enlighet med EU:s direktiv.

Många har också tolkat propositionen som att regeringen vill införa licensjakt på kungsörn. Det vill vi inte. Något sådant förslag finns inte i propositionen.

Anledningen till att regeringen valt att ange referensvärdena som ett intervall är att det medger ett utrymme för adaptiv regional avvägning i arbetet med förvaltningen. Intervallet ska ligga till grund för hur stammarna förvaltas utifrån deras utveckling från ett år till ett annat och beroende på hur fördelningen av stammarna ser ut i olika län. Intervallet ger också ett utrymme för myndigheterna att utöva en samförvaltning av rovdjursarterna. Det finns en unik förekomst i Sverige av så många olika rovdjur inom samma land och ibland inom samma län. Då måste också förvaltningen kunna vara adaptiv - flexibel - och rymma olika socioekonomiska överväganden, vilket är enklare att göra om det nationella målet uttrycks som intervall snarare än en exakt siffra.

Det finns inga förslag i propositionen om hur många djur som måste tas bort inom ett visst antal år. Det finns heller inte några förslag i propositionen som syftar till att förändra skyddet av våra rovdjur. All jakt i Sverige måste även i fortsättningen bedrivas i enlighet med vårt regelverk och våra internationella åtaganden.

Vargstammens genetik har tydligt förbättras de senaste åren enligt SKANDULV (Det Skandinaviska Vargforskningsprojektet). Den genetiska statusen kommer att förbättras ytterligare de närmaste åren till följd av de många avkommorna till de två finsk-ryska vargar som invandrade 2006 och 2007. Liksom det par som flyttades från Tornedalen till Tiveden nu i vintras, som har etablerat sig där och fått minst tre, sannolikt fler, valpar i vår.

I EU-kommissionens riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå anges att ett av kriterierna för att en population ska anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus är att det finns förbindelse mellan populationer om minst en invandrare per generation. För vargar innebär det minst en invandrad varg som reproducerar sig per femårsperiod. Sedan 2002 har i genomsnitt 1,7 vargar invandrat eller flyttats och reproducerat sig räknat i femårsperioder. Under de senaste fem åren har fyra vargar invandrat eller flyttats och reproducerat sig. Stammen mår således mycket bättre än tidigare, och prognoserna som görs för de kommande åren - utifrån det färska vetenskapliga underlag som finns - ser ljusa ut.
I propositionen betonas att det är viktigt att fortsätta ansträngningarna för att förbättra vargens genetiska status. Men det kommer an på ansvariga myndigheter att avgöra hur detta arbete ska bedrivas. Därför föreskrivs ingen fortsättning av valputsättningsprojektet när det tar slut kommande år, eller att ett specifikt antal vuxna vargar ska sättas ut i landet inom en viss tid. Det är upp till förvaltningsansvariga att själva välja sina metoder för att stärka genetiken, liksom vilken omfattning arbetet ska ha.

Med vänlig hälsning

Lena Ek

fredag 25 oktober 2013

Om

Denna blogg handlar om Naturkunskapsundervisningen för klass SA13B på Stagneliusskolan.
http://www.gyf.se/stagneliusskolan

Bloggen administreras av Daniel Åkerblom lärare i naturkunskap och geografi.

Brev till miljöminister Lena Ek om vargpolitiken 2013

Följande brev har skickats till miljöminister Lena Ek 25 oktober 2013:


Hej Lena Ek!
Vi är några ungdomar på Stagneliusskolan i Kalmar som har några idéer om hur vi ska lösa situationen med vargar.  Vi skulle också vilja förmedla våra åsikter om ert sätt att föra poltiken om vargarna.


Vi har läst om hur många vargar ni anser är tillräckligt (170 till 270 vargar). Det skulle betyda att vi blir tvungna att halvera den nuvarande vargstammen. Samtidigt som ni vill halvera stammen så vill ni även stoppa arbetet med importering av ryska vargar. Detta anser vi inte är rätt eftersom det skulle betyda att den inavel som nu är aktuell inom vargstammen med högsta sannolikhet skulle öka.


Vi förstår att olika grupper av människor, främst samerna, är emot förslag om att öka vargstammen med tanke på deras renskötsel men att utrota en hel art för att rädda dem ekonomiskt är inte rimligt. Samerna skulle få ett ökat ekonomiskt stöd under en kortare tid för att på så sätt kunna bygga ut stängsel och liknande för att renarna ska ha ett bättre skydd.


Vi anser inte det är rätt att avliva hälften av vargstammen. För att kunna rädda arten måste man dock importera vargar från ett annat land så att de inte dör utav inaveln som just nu är ett problem för dem. Att regeringen då vill stoppa importeringen av ryska vargar kommer istället leda till att inaveln ökar och vargen av sig själv riskerar dö ut.


Vi kan förstå att samerna anser att vargarna är ett problem eftersom deras djur är under ständigt hot av vargen. Det skulle kunna gå att lösa genom att bygga upp säkrare stängsel kring deras marker. Samerna vet att vargen finns i deras område så därför borde de kunna anpassa sina stängsel efter de rådande omständigheterna, samerna vet sedan innan riskerna med renbranschen. De väljer själva om de väljer att ta risken eller inte. Det finns alltid risker med olika branscher så varför ska just renbranschen få privilegier i form av bidrag?   


Ert förslag om hur många vargar som behövs är 170 - 270. Det betyder att vi skulle behöva halvera den vargstam som idag existerar. När vargstammen redan är för liten och lider utav inavel så verkar det som en dålig idé att skjuta hälften av de vargar som idag finns.


Med vänliga hälsningar
SA13B på Stagneliusskolan